Första april. Den dag på året då skämt och bus är på topp.
Men var går gränsen? Vad är acceptabelt? Det kan vara svårt att veta ibland. Vi har personliga gränser men det finns också gränser vad som är tillåtet i samhället och i landet. Skämt som är vanliga i t ex USA går sällan hem här i Sverige och tvärt om. Var går din gräns?
Jag ska berätta om en gång om ett skämt som passerade min gräns. Det var när jag gick på högstadiet. På skolan fanns klasserna 7, 8 och 9. De flesta årskurser hade a, b och c men ibland förekom även en d-klass på grund av antalet elever det året.
Min tid under de tre åren är en dyster period i mitt liv. Den var dyster för jag var mobbad. Av i princip hela skolan. Jag hade ett par enstaka vänner som åkte skolskjuts så vi träffades oftast bara i skolan. Jag var längre än de flesta tjejer, blyg och rodnade lätt. Kanske därför jag var en lämplig måltavla. Det var tungt att gå till skolan varje morgon.
En dag sa en av mina vänner att det var en kille i en av klasserna över oss som var kär i mig. Det visste hon för hennes bror som gick i samma klass som killen hade sagt det. Jag brydde mig inte så mycket om det först men hon fortsatte. I flera veckor höll hon på och jag kom på mig själv att titta efter killen. Och tyckte att han tittade på mig. Jag stötte ihop med honom utanför skolan också. Då började min vän säga att han är så blyg att det är jag som måste ta kontakt. – Ring och bjud honom på café! tyckte hon.
Jag gjorde allt för att passa in på den tiden. Försökte vara rätt klädd, uppföra mig på rätt sätt och vara lagom bra i skolan. Inte för bra så de kunde kalla mig ”plugghäst” och inte för dålig för att bli kallad ”dum i huvet”. Det fanns tillräckligt med ord jag fick höra ändå.
En dag ringde jag till killen. Frågade om vi skulle gå och ta en fika. Då kröp det fram att min vän och hennes bror hade hittat på alltihop för att se om jag skulle gå på det. Killen gillade mig inte alls.
Det blev inte lättare att gå till skolan efter den dagen. Min vän hade väldigt roligt åt alltihop och sa bara:
– Du tål väl skämt?
Det här var helt klart ett överskridande av min gräns.
Var går din gräns?
Har du råkat ut för något som sårade dig?
Du når mig på lena.ellingsson@lenaellingsson.se
Jag finns på facebook: Lena Ellingsson
Gilla min sida på facebook: Inner Source