Vad är skillnaden mellan andlighet och religion?
Har du undrat över det?
Det har jag gjort.
Har du kommit fram till något svar?
Jag har kommit fram till ett sätt att förstå skillnaden. Det har tagit många års funderande och sökande att inse det jag gör idag. Kanske kan mitt sätt att se på det hela bidra till ditt sökande på något sätt.
Allt mitt sökande har upprinnelsen i en märklig dröm i november 1998.
I drömmen träffade jag en mycket kärleksfull och vis person som visade mig ”Guds Hus”. Det huset var inte som jag hade trott att det skulle vara.
Personen pekade på den tomma platsen där vi stod och plötsligt började ett ”golv” byggas. Golvet bestod av en massa ”pusselbitar” men bitarna var inte riktigt som vanliga pusselbitar för dessa överlappade varandra och de överlappade minst två andra bitar. Personen sa:
– Dessa bitar är religioner och trosföreställningar som finns på jorden. Alla hör ihop och har samma mål och grund. De har alla en bit i den stora helheten, den stora sanningen. Ingen har fel men ingen har helheten, bara tillsammans kan hela golvet byggas.”
Golvet var vackert men var det bara en illusion, en dröm om en bättre värld? Jag visste ju hur världen har stridit och fortfarande strider ”i Guds namn” för sin religion.
Min ledare visade mig så grunden av huset, grunden som golvet vilade på.
– Här är grunden som golvet måste vila på för att hålla ihop. Grunden kallas kärlek, villkorslös kärlek. Utan den håller inte golvet ihop. För att kunna känna och ge villkorslös kärlek måste vi släppa vår rädsla. Rädsla föder hat och svartsjuka som leder till stridigheter. De som är rädda tror att andra hotar dem och för att undgå anfall så anfaller de därför först.
Jag kände mig liten och fylld av skuld, skämdes för hela mänsklighetens dårskap. Samtidigt var grunden av kärlek så oändligt vacker att mina ögon fylldes av tårar.
Så byggdes plötsligt huset färdigt inför mina ögon. Väggar och tak kom på plats och vackrare hus har aldrig skådats. I ett gyllene skimmer och med diamanters lyster stod så skalet färdigt, ”Guds Hus” där vi alla en gång ska få bo och tillsammans inreda i kärleksfull harmoni.
Efter den drömmen började jag söka. Jag har en uppväxt med söndagsskola, som Blåvinge och flickscout och även om jag kände mig hemma i gemenskapen så ju äldre jag blev desto mer började jag känna mig olustig. Jag köpte inte hela konceptet i svenska kyrkan men jag kunde inte sätta fingret på vad det var som var fel. Det var så svårt att tänka sig att det bara finns en religion eller trosinriktning som var den enda rätta. Jag ville också ha möjlighet att besöka kyrkor och tempel, oavsett religion.
Jag tog mer och mer avstånd från kyrkliga ceremonier och gemenskaper. Jag började söka meningen med livet på andra sätt. Jag plöjde igenom mängder med böcker om new age och olika trosinriktningar, gick många kurser varav några ingår som tjänster i mitt företag idag. Jag hittade fröer av sanningar i allt. Och sakta men säkert började jag bygga ihop min struktur om andlighet och religion.
Andlighet är för mig tron på en högre makt. Religion är för mig ett speciellt sätt att utöva en tro på en högre makt.
Andlighet är fri utan gränser. Religion följer en viss form och har i vissa fall stagnerat, dvs slutat att utvecklas. Den har då svårt att följa med den intellektuella och medvetna utvecklingen.
Jag anser att det finns en högre energi. Den har många namn i världen t ex Gud, Jahve, Allah, Den Store Anden mm. Naturfolken har sina namn på den här energin men min uppfattning är att det är bara olika namn på samma energi.
Den här Energin är allomfattande, finns i allt, har alltid funnits och kommer alltid att vara. Jag tycker Tomas di Leva uttrycker det här så bra i låten ”Everyone is Jesus”. Om Energin finns i allt finns den ju i dig, i mig, i min vän, i stolen du sitter på, i träden, blommorna…Det finns hälsningsuttryck i världen som återspeglar det här: Namaste, In Lakesh och liknande. De betyder ungefär ”jag är en annan du och jag ser och respekterar dig”.
Under mitt sökande har jag läst om olika religioner och deras sätt att utöva sin tro. Jag har kommit fram till att det var exakt det jag drömde om den där natten 1998. Alla har sin syn och sin vinkel och en del av hela sanningen. Men jag undrar om någon verkligen kan ha hela sanningen, speciellt medan vi befinner oss i en fysisk kropp och har ett begränsat medvetande. Vi kan kanske inte förstå hela omfattningen om sanningen.
Läs också: Sanning, vad är det?